Meny Stäng

Retained Primitive Moro Reflex Effect On Development

Vid Jerilyn Lecce, arbetsterapeut

Med anledning av att april månad är arbetsterapimånad har vår arbetsterapeut Jerilyn Lecce skrivit en intressant artikel om primitiva reflexer.

När ett barn föds uppvisar det olika automatiska reaktioner som är nödvändiga för att överleva. Dessa reaktioner styrs från hjärnstammen och/eller ryggmärgen och utförs automatiskt, utan tanke. Dessa reaktioner, som kallas primitiva reflexer, är viktiga för utvecklingen. Under barnets första år utför barnet dessa reflexmässiga rörelseresponser om och om igen, vilket hjälper hjärnan att utvecklas. När hjärnan mognar blir dessa reflexer ”integrerade” och är inte längre aktiva eller nödvändiga.

I många fall integreras dessa reflexer inte helt och hållet och betraktas därför som ”bibehållna”. Beroende på vilken reflex som är bevarad kommer olika funktionsområden att fördröjas. Områden av dysfunktion som bibehållna primitiva reflexer har visat sig påverka är bland annat: grovmotorik, finmotorik, sensorik, kognition, sociala aspekter och uttryck (språk, känslor, beteende). Barn med ADHD, autismspektrum, inlärningsstörningar och utvecklingstrauman är mer benägna att ha bevarade primitiva reflexer än den allmänna befolkningen.

Det finns många anledningar till varför ett barn kan behålla en primitiv reflex. För vissa barn beror det på för tidig födsel eller låg födelsevikt, kejsarsnitt eller traumatisk förlossning, exponering för alkohol eller droger under graviditeten och/eller spädbarnstiden, allvarlig sjukdom/trauma/skada, brist på tid på magen, flera öroninfektioner eller att barnet har tillbringat lite tid med att krypa innan det gick.

Moro-reflexen är en bibehållen primitiv reflex som inträffar när ett barn blir skrämd av ett plötsligt oväntat högt ljud, en oväntad beröring, ett starkt ljus eller en förändring av positionen (t.ex. att huvudet lutar bakåt i förhållande till kroppen). När reflexen utlöses resulterar den i att barnet stöter armarna utåt med handflatorna öppna tillsammans med ett skarpt intag av andning följt av en frysning och ett hållande av andan. Detta följs av en gradvis böjning av armarna och fingrarna med en andningspaus (vanligtvis ett gråt). När den utlöses resulterar denna reflex i aktivering av ”kamp-, flykt- eller skräckreaktionen”. Syftet med denna reflex hos ett spädbarn är att varna/väcka barnet, tillkalla hjälp och underlätta det första andningsintaget vid födseln.

Om Moro-reflexen inte integreras fullt ut kommer barnet att bibehålla en överdriven skräckreaktion med överdriven frisättning av neurotransmittorerna kortisol och adrenalin (stresskemikalierna). Detta leder till att barnet upplever ett tillstånd av stress eller ”hyperarousal”, vilket bidrar till nedsatt minne/förmåga att lära sig, överdriven ångest och/eller nedsatt immunitet (med möjlig utveckling av allergier eller astmaliknande symtom). Det kan också leda till att barnet blir överkänsligt för olika typer av sinnesintryck, t.ex. temperatur, beröring, rörelse, syn och/eller ljud.

Ett barn med en bibehållen Moro-reflex uppvisar många av följande problem: svårigheter att fokusera, distraherbarhet, dålig impulskontroll, känslomässig omognad/känslighet, humörsvängningar, ångest, lätt utlöst ilska, svårigheter att utföra olika typer av ögonrörelser, minskad visuell perception (inklusive svårigheter att ignorera irrelevant visuellt material), spänd muskeltonus, svårigheter att läsa svart text på vitt papper, trötthet i lysrörsbelysning, svårigheter att ignorera bakgrundsbrus, dålig hörseldiskriminering (att förstå skillnader mellan ljud), aggressivitet eller tillbakadragande, balansproblem, dyskalkyli (svårigheter med matematik), nedsatt koordination (vanligtvis vid bollsporter), ovilja mot märken i kläder/bestämda konsistenser, svårigheter att acceptera kritik, låg uthållighet, ovilja mot förändringar (dålig anpassningsförmåga), åksjuka, matöverkänslighet, olika reaktioner på droger/mediciner, kontrollerande eller manipulativt beteende, låg självkänsla, svårigheter att fatta beslut, och reaktiv hypoglykemi (hyperaktivitet som följs av trötthet).

Tyvärr har specifika rörelser identifierats som, om de utförs korrekt och konsekvent, har visat sig hjälpa till med integrationen av bibehållna primitiva reflexer och har resulterat i en minskning eller eliminering av många av ovanstående brister. Tyvärr är det ofta svårt för familjer som vanligtvis är upptagna att konsekvent tillhandahålla den övervakning och det stöd som behövs för att barnet ska kunna delta i de rekommenderade programmen under den rekommenderade tiden. På Intermountain har vi den unika möjligheten att potentiellt ge våra barn det vuxenstöd och den vägledning som de behöver för att lyckas med att delta i dessa nödvändiga program för att integrera dessa avvikande reflexer.

Om du är intresserad av att lära dig mer om denna reflex, vill lära dig mer om andra primitiva reflexer eller om du har ett barn som du tror kan ha en bibehållen reflex, vänligen kontakta Intermountain’s arbetsterapiavdelning på (406) 442-7920.

Goddard, Sally, Reflexes Learning and Behavior: A Window Into The Child’s Mind, 2nd Edition. Eugene, OR: Fern Ridge Press, 2005.
Paladini, Ellen M. & Sullivan, Tina J. Seminarium: Verktyg för framgång i klassrummet. Watertown, NY, 2007.
Johnson, Kathy. Seminar: Dyslexi, dyskalkyli & Dysgrafi. PESI, Inc. Butte, MT, 2015.

Jerilyn (JJ) Lecce är arbetsterapeut på Intermountain och tog sin examen i hälsa & mänsklig utveckling, motion & wellness betoning från Montana State University, och sin Master of Occupational Therapy från Texas Women’s University 2002. Hon har arbetat inom flera olika verksamhetsområden under de senaste 16 åren.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *